Motsättningar inom ett samhälle blir sällan skarpare än när människor avrättas för att ha brutit mot samhällsgemenskapens grundläggande normer. En ideologisk text som tillkommit i en sådan situation kan därför förväntas skildra kontrasten mellan samhället och den egna gruppen i tydligast möjliga ordalag, även om skillnaderna i faktiska värderingar inte alltid är så stora. Ett gott exempel på detta är Perpetuas och Felicitas martyrium, där vi har goda skäl att tro oss möta en ung kvinnas egen berättelse om sina upplevelser, känslor och visioner inför mötet med vilddjuren på den romerska arenan i Karthago. Med hjälp av Kathryn Tanners kulturteori kan vi urskilja de beteendemönster som framstår som normer och ideal i martyriet, och inse att de visioner och den oberördhet inför döden som etablerar Perpetuas auktoritet är väletablerade ideal även inom den grekisk-romerska kulturen. De värderingar som skiljer martyriets ideologi från det omgivande samhället är två: normen att vägra offra till de grekisk-romerska gudarna och föreställningen att alla människor, oavsett samhällelig status, äger en inneboende värdighet.
