Syftet med studien är att undersöka lärares syn på användandet av elevernas förstaspråk eller ”English-only” i engelskundervisningen, samt vilken potentiell utveckling de ser att den valda strategin resulterar i. Studien är kvalitativ och byggt på intervjuer med sju grundskollärare. Studien anlägger två teoretiska perspektiv. Först det sociokulturella perspektivet och det andra perspektivet är det språk inlärningsteoretiska som handlar om språkundervisning. Det finns tre språk inlärningsteoretiska som är ”Condition-Oriented Ideas”, ”Bottom Up Language Focused Ideas” och ”Top Down Language Focused Ideas”. Studien visar att läraren kan använda båda metoderna men det beror på i vilka situationer och vilka elever läraren undervisar. ”English-only” har många fördelar speciellt för högstadieelever och för elever som har kunskaper och erfarenheter i engelska. ”English-only” gör att engelskan blir mer naturlig, vilket ökar elevernas motivation. ”English-only” är bra om läraren ger engelska instruktioner steg för steg med förklaringar. Enligt deltagarna finns det många fördelar när läraren använder L1 speciellt med mellanstadieelever och med elever som kämpar med engelskan. Det är bättre att använda L1 under genomgångar med elever som är på en låg nivå i engelska. L1 hjälper eleverna att förstå mer engelska, ökar elevernas motivation och L1 gör också så att elever som kämpar i engelska litar på sina förmågor. Resultatet av studien visar att läraren behöver bygga goda relationer med sina elever för att kunna anpassa undervisningen. Läraren behöver också prata på ett språk som eleverna förstår. Elever som inte har kunskaper i engelska kommer inte förstå läraren om läraren pratar ”English-only”. Elever som har goda kunskaper i engelska kommer tycka att det är tråkigt med engelska om läraren använder för mycket L1 under engelskalektionen. En slutsats som kan dras av studien är att läraren behöver vara medveten om när och i vilka situationer det är bra att använda ”English-only” eller L1.
