Denna artikel belyser några centrala perspektiv i gränslandet mellan informell och formell bildning. Avsikten är att kartlägga och visa exempel på konkreta åtgärder för lärande och bildning med förflyttning av hållbarhetsdimensioner genom samarbete över olika utbildningsnivåer och gränser inomramen för FN:s Agenda 2030. Genom att koppla formellt institutionaliserat lärande med informellt idébundet lärande kan vi överskridade begränsningar som ryms i etniskt ursprung, nation, kön, religion eller andra identiteter. Betydelsen av och synergier mellan informellt lärande och (allmän)bildning kommer av en didaktisk tolkning av Bildung. Eko-reflexivt lärande och Bildung är centrala begrepp i ett framstegsinriktat tidevarv. Öhman och Sund (2021) saknar och uppmuntrar till ytterligare didaktisk forskningsom fördjupar kunskapen om sambandet mellan specifika undervisningsinsatseroch elevers utveckling av hållbarhetsengagemang. De poängterar att för mycket av forskningen för närvarande består av enstaka djupdykningar i klassrumspraktiker, där långtgående slutsatser dras från enstaka lektioner. De förordar longitudinella studier som täcker samspelet mellan undervisning och elevers utveckling över flera år, kombinerat med möten, samtal och intervjuer för att avgöra hur unga människor resonerar kring, känner för och värdesätter de akuta, komplexa och allvarliga hållbarhetsutmaningar som vi står inför idag. Den här artikeln avser vara ett bidrag, ett steg i efterfrågad riktning, eftersom den berör den väsentliga didaktiska frågan om hur. Det vill säga vilka är de bästa metoderna för undervisning för att uppmuntra ett hållbarhetsengagemang hos elever som hållbarhetsmedborgare? Vilka ska kunna delta i samskapandet av nya system och tillhörande rutiner och framstå som mer hållbara än de som finns? Syftet med föreliggande artikel är att diskutera ett utvidgat bildningserbjudande för lärande via fördjupad handlingsbaserad ämnesdidaktik samt att belysa olika lärandemöjligheter, vilka CEI-nätverket erbjuder eftersom det utvecklar hållbarhet som livsstil vilken vilar på empowerment. Det vill säga ett engagemang som en viktig utgångspunkt för att stärka individer så att de kan ta större ansvar för att kontrollera sina liv.
