| الوصف: |
Vattenföringen i Göta älv var under perioden 2006-08 betydligt högre än under den föregående (2002-05), med motsvarande betydande ökningar i närsalttransporten via älven. Man får en tydlig respons i klorofyllhalten (på årsbasis), särskilt vid Danafjord, där denna stiger under perioder med hög avrinning och sjunker under perioder med låg. Det finns dock ingen tydlig trend i klorofyll på mångårig basis, varken vid Danafjord eller Skalkorgarna. Detta syns naturligt vid Skalkorgarna, där nitrat finns i överskott i stort sett året runt, och fosfor begränsar produktionen. Vid Danafjord däremot, borde man kunna förvänta sig en långsiktig nedgång av klorfyllhalten med tanke på att kvävetillförseln via älven minskat markant under över en 20-års period [se nästa stycke]. De mätningar av klorofyll som gjordes på stationen i början av sjuttiotalet (då kväveflödet också var lågt) visar nämligen på betydligt lägre halter (ca 2.5 μg/l) jämfört med 3.1 μg/l för perioden 2002-08. En rimlig orsak kan vara att Ryaverkets fosforrening i sin helhet minskat tillgången på fosfor i mynningsområdet (med mer än 500 ton/år) och att kvävet från älven därför sprids något längre ut mot Kattegatt idag, än vad som var fallet under sjuttiotalet (se även Rydberg, 2005). Från mitten av 80-talet och fram till idag har kvävetransporten i Göta älv minskat från ca 15000 till drygt 11000 ton N/år. Dessförinnan skedde en ökning; vid slutet av 60-talet var flödet lägre än 10000 ton/år. Trenderna är ett resultat av variationer i Vänerns nitrathalter, men varför dessa återigen sjunker är inte klarlagt. Det kan ha att göra med den interna cirkulationen i Vänern men också med sänkta halter i sjöns tillflöden. Älvens transporter av fosfat och ammonium har däremot ökat från mitten av 80-talet och framåt, men från mycket låga värden; från ca 15 till 40 ton/år för fosfat, och från 85 till 130 ton/år för ammonium. Dessa ökningar synes orsakade i älven nedströms Vänern, men ökningarna är så små att de bara marginellt påverkar förhållandena i recipienten. Ryaverkets bidrag till kväve- och fosforbelastning på recipienten ökade svagt under den senaste perioden, beroende på ombyggnader i verket, vilket kan ha bidragit till något förhöjda ammonium- och fosforhalter (tillförseln under åren 2006-08 var drygt 60 ton Tot-P/år och 1550 ton Tot-N/år). Fortfarande dominerar emellertid älvens tillförsel vad gäller kväve, och utbytet med havet vad gäller fosfor. Mer om detta, och om Ryaverkets del i närsaltdynamiken finns att läsa i denna och tidigare rapporter (Rydberg, 2005; 2008). |
